Diagnoser.

Blir så sjukt jävla less av att läsa bloggar, som bara snackar så jävla mycket skit. Tror att T ex ADHD bara handlar om att vara rastlös, ha mycket tankar och massa idéer. Jo men tjena. Ta mig härifrån. Ja jag vet inte ens vad jag ska säga om skiten.. Det gör mig bara så jävla trött på mänskligheten. Jo men varför inte, sätt ADHD på alla bloggare, så kanske man får tyst på dem någon jävla gång.. Sätt dem på ADHD-skola, så fattar de nog förr eller senare att de inte har det. Eller sätt alla på medicin, så kommer de bara bli helt galna för de inte har det och bli fel medicinerade. :) MMM. Ne det e inte ens vettigt att skriva om det, så jaaa jag e väl lika dum jag som ens lägger min energi på att läsa skiten och sen ens orka skriva här... Yes så säger vi !

När ångesten tar över.

Seriöst, en sådan liten grej kan ta över min hjärna helt.. Bara mosa ner den och förstöra hela dagar. Jag orkar verkligen inte, trodde faktiskt jag hade verktygen att hantera det. Men så fel man kan ha. Orden vill knappt komma ut ur munnen och allting bara flaxar runt inne i skallen. Känns som det inte ens är jag själv som styr det min kropp gör. Känner mig så sjukt liten när väl ångesten tar vid. Helt handlingsförlamad och vidrigt påmind om den jag "var". Senaste dagarna har min hjärna, och även mitt hjärta jobbat så mkt att det knappt går att registrera vad som händer och inte. Då tar min osäkra sida vid, och det känns nästan som det inte finns någon återvändo till det bra. Ändå så vet jag att det kan vara över i morgon, men det behöver inte vara det. Den som aldrig känt denna känslan kan också ha svårt att förstå vad det innebär, denna fruktansvärda känsla av förtvivlan och hopplöshet. Detta irr i huvudet och det som skär så i hjärtat. Att känna sig så misslyckad eller ja det kanske är fel ord att använda men kan liksom inte sätta rätt ord på det heller. Osäker kanske. Rädd. Liten. Att också känna denna tomhet och skam, skam för ngt man inte vet existerar iaf inte längre. Rädslan för allt som har funnits. Och allt som kan och inte kan hända. Reflexen är att gråta, skrika, kräkas och bara lägga sig ner och släppa allt. Kanske handlar det om att förlora kontrollen, och allt som man inte har kontroll över är man lite extra rädd för. Men har detta med det förflutna att göra eller är det så för fler, utan det där i det förflutna. Mitt behov av trygghet och närhet har blivit enormt. Det har blivit något av det viktigaste i mitt liv. För utan min trygghet och säkerhet. Vågar jag ingenting. Jag rasar helt och hållet. Vill inte äta. Vill inte skratta. Vill bara vara där i att vara i det som egentligen gör så fruktansvärt ont. Är det verkligen bra? Hur ska jag någonsin ha kontroll över mitt liv, när jag återigen ramlar ner och ligger på botten och krälar. Hur ? Känns som den senaste tiden bara är helt dimmig, kommer knappt ihåg vad jag gjort. Och en känsla av att jag är påväg att tappa fotfästet. Hela kroppen verkligen skriker.. Vad kan jag göra, när jag inte kan läsa signalerna, jag förstår inte vad det är jag vill egentligen när min hjärna gör såhär. Jag har verkligen ingen aning, förutom att tryggheten är så otroligt viktigt. Och det krävs verkligen så oerhört lite för att rubba den. Men nu är det i vilket fall som helst gjort. Skallen bankar och gör ont, kanske behöver den vätska. Eller kanske bara en paus.

Rubriken,,, e den viktig?

Blev påmind om gamla minnen,, som jag har tagit som negativa det senaste månaderna... Men kom precis fram till att det e ju sådant som man ska ha kvar,, och negativt,, nej det är de inte.. Allt annat än negativa... Kanske va det som gjorde det negativt var att jag förlorade en av dem som stod mig absolut närmst.. Men ingenting är försent för att ändra. Förlorat? Har jag verkligen förlorat. Ne jag tror inte det,, bara lagt det på en annan nivå. Eller på paus för ett tag. Det har hänt mycket. Både positivt och negativt... Människor kommer och går...

Jaha,, värst va de har ändrat här då.. Får se om jag ens vet hur man skriver ett inlägg... Nu sitter jag här med henna,, både i hår och ögonbryn... Man måste ju testa ngt nytt.. kanske blir tokfräckt med röda ögonbryn... vem vet... värt ett försök.. Annars e jag väldigt förvirrad... Vet inte riktigt vad som e upp och vad som är ner.. Men det blir la bättre ngn dag.. Ska väl börja skriva listor.. Listor kan vara bra.. Skulle behöva köpa en anteckningsbok,, där jag kan skriva massa listor i... Måste försöka vända livet till det bättre.. Vända allt.. Men nu har jag både en Jack och en Max,,, plus vänner och en underbar familj som säkerligen hjälper mig på traven... Men det e tufft.. Bipolär... ja bipolär. det e mer komplicerat än vad man tror... Vissa kan tänka,,, det är väl bara att jobba bort... Men nej så enkelt är det faktiskt inte. En sjukdom, som är som vilken sjukdom som helst.. då också en kronisk sådan... Det är inget som bara försvinner, snarare något man får lära sig att leva med... Ibland känner jag verkligen att jag inte orkar.. Men ändå så vill jag.. men det finns så mkt som tar emot... Folk får kalla mig vafan de vill.. det skiter jag egentligen blanka fan i... Men ändå finns ju all denna rädsla att bli bedömd.. att vara fel, att vara en som "folk" inte gillar.. Men egentligen bryr jag mig,, eller e det mest för min egen skull jag tänker alla tankar.. Att både vara en tänkare och en känslomänniska på samma gång.. Och allt krockar.. och tankarna blir för många.. så att allt som tänks inte kommer ut.. allt som jag egentligen vill säga stannar oftast ngnstans påvägen.. vilket leder till en massa massa missförstånd.... Jaaa det va det jag hade i min skalle nu

Jag spyr.. Spyr spyr...

På mitt förflutna.. Jag vill bara radera.. Ta bort allt.. Just nu skiter jag i om det har format mig som människa.. För jag vill bara ha bort allt..
Bättre att inte ha ngn historia alls än att ha denna..
Fan.. FAN.. Blir äcklad.


Men ah vesst, alltid lätt att vara efterklok.. Eller att vara klok när man inte suttit i skiten själv...
Finns så mkt som gör mig förbannad.. Än mer förbannad,, att det är så jävla svårt att förklara... Önskar bara alla kunde få det på papper,,, såhär va det.. Och ja,, ne inget som e förskönat utan bara ren fakta.. Men jag kan fan inte återberätta det.. Det blir bara fel. Eller vafan.. Vill jag ens det. E det intressant? Ja tydligen.. Då det alltid kommer tillbaka och kommer upp i allt man gör

Undra...

Varför man tänker så... Det är väl rätt sjukt egentligen? Eller är det d.
Kan faktiskt vara helt normalt..
Fast ärligt talat skiter jag i vilket. Aå funkar jag iaf. och har alltid gjort. Och så kanske det kommer att förbli vad vet jag.


Men ne inte fan är jag sämre för d

Beskriver min känsla genom att måla :)

Och lägger upp en bild ;)

Kan va dags att uppdatera....

Har börjat ta tag i livet,, vilket känns mer än skönt... Även träffat världens bästa Max.... Vilket också är mer än skönt...
Känns som livet kan vända snart...

Typ lyckligast i hela världen just nu

Ja jag e lycklig till MAX:) Tro mig.. Kan fan inte bli bättre. :) Eller jo klart d kan bli bättre men inte bättre än Max ;)

Kluven...

Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig nu...
Eller vad jag ska göra... Eller tänka.. Eller ngt alls...
Förvirrad i mig själv helt enkelt... åååååh... ne det e fan inte bra...

Hmmm...
Tänka tänka tänka... kan man inte bara få sluta tänka....

Kan ingen bara trolla lite?

Snälla och gör det nu,... Hade verkligen behövt det:)
Men men,,, kan man dö av att vänta? Ah då dör jag av att vänta,,, för det finns nog inget som jag hatar lika mkt som det... såresååå

Först va allt...

Så satans bra... Sen vänder det och jag blir sne...
Nerå... jag har inte alls humörsvängningar.... Bläää och fan för detta... Jag går fan och lägger mig istället.. Så ha en bra kväll VAFAN

Braig dag....

Igår vart det en skiiiit dag... Och det blev inget gbg med mami... Men det blev jkpg idag istället :) Och det va sjukt nice... :) lite Ikea,,, och lite andra planeringar i livet... Sen hem till m och p och åt en sjuuuuukt jävla god köttgryta.. Så nu e jag på topp.. Och nya lakan i sängen... Det gillas massor. :)
Planer och planer... Livet känns bra idag..
Ibland ska det väl göra det :) Och jaaa,,, :) idag e en sån dag....



och för er som vill veta så e Torsten KUNG

För er som tänkt färga med henna...

Jag säger bara göööööör det:) D e d absolut bästa valet jag har gjort.... Även om det kanske inte e MIN hårfärg,,, så har håret blivit sååå jävla fint jämfört med vad det har vart... Och ah jag har håår igen... :) Det e friskt och det börjar bli låångt :) Gillart satan.. Nu e det dock sjuk dåligt ljus här hemma så kan inte lägga upp ngn bild... men det kommer komma.. så man verkligen ser alla skiftningar... Ser så levande uuut. :)
Det e fan så gött..


Ahaaa... annars idag,,, tvättar jag och sådär... Imorgon blire att ta bussen till gbg med mamma :) lite kvalitetstid e aldrig fel :)

Oh nooo...

Fan jag vill bara säga,,, kom och ge mig en kram innan jag börjar lipa... För neeeeej,,, fan denna jävla irritation får inte gå över i depp... Kram kram kram kram kram kram...



Men Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.
Jag kan och jag vill

Sist... jag sökte...

Förändring så fann jag den rätt snabbt...
Så nu ett år senare,,, varför ska det vara svårare? Bara nypa tag i kraften och börja kämpa... Och nå dit jag vill... Det e kanske nu det e läge?

Trore... Ah tror fan verkligen det... Och kan inte fortsätta med detta med,,, nästa veckaaa. nästa vecka... Utan det får bli NU liksom...

Den senaste veckan har vart skit... verkligen skit,... Men det kan ju inte fortsätta så,, för då kommer jag inte komma ngn vart...


Egentligen,,, så vet jag ju vad jag vill och egentligen vad jag söker.. Så varför inte bara ta tag i skiten då? Ska det verkligen vara så svårt,, eller är det rädslan för att bli nöjd som hindrar mig... Vågar jag egentligen komma dit? för vad kommer jag då söka,, och vad kommer jag då vara missnöjd med.... Det e ju alltid något.. Eller så ser man till att det blir något...
Men det kanske det är såhär det är att leva med de diagnoser man har...
Kan vara så... Men vafan,,, även om det e svårare så måste det ju gå att fixa oavsett.....
Fortsätter jag såhär... så kommer allt gå åt skogen,,, det vet jag...
Och det vill jag ju inte?!

Har ju ändå en tro,,, och ett hopp... Om att en gång kunna få det jag vill..
Och då kan folk få tro vad de vill... men då handlar det inte om pengar och sån dynga... Visst,,, det måste alla ha för att kunna leva... Men för mig har alltid TRYGGHET,,, vart det viktigaste... Utan den så går jag under... Men nu känner jag själv att jag e påväg att tappa fotfästet... Och tillbaka till min instabila sida... Så nu e det fan ett måste att vända om,, och tänka om... Yes..

Jomenvisst

Så blev jag nöjd... mkt nöjd faktiskt...
Men ngt jag inte e nöjd med e alla dessa jävla drömmar som jag inte längre klarar av att hantera... För jag vet inte vilket som e verklighet och vad som e dröm när jag vaknar på morgonen.. Vet att jag har haft det såhär förut.. men det brukar ju gå över,, men nu tycks det bara bli värre och värre... Det känns liksom inte riktigt ok, att vara rädd för att somna för att man inte vet vad man kommer drömma... Ska ens drömmar hindra en från att sova,, och ska ens drömmar kunna styra ens verklighet?
Eller e det egentligen jag som styr över mina drömmar och drömmer konstigt bara för att bli förvirrad...
jag vet faktiskt inte men det har i vilket fall som helst gått över styr..
Vill ha kontroll över mitt liv,, och även ha kontroll över min sömn...
Tror verkligen jag måste börja aktivera mig,,, både fysiskt och psykiskt...
Men när ska man få tummen ur.? BEhöver liksom en spark i arslet... Typ nuuuu