Förändring så fann jag den rätt snabbt...
Så nu ett år senare,,, varför ska det vara svårare? Bara nypa tag i kraften och börja kämpa... Och nå dit jag vill... Det e kanske nu det e läge?
Trore... Ah tror fan verkligen det... Och kan inte fortsätta med detta med,,, nästa veckaaa. nästa vecka... Utan det får bli NU liksom...
Den senaste veckan har vart skit... verkligen skit,... Men det kan ju inte fortsätta så,, för då kommer jag inte komma ngn vart...
Egentligen,,, så vet jag ju vad jag vill och egentligen vad jag söker.. Så varför inte bara ta tag i skiten då? Ska det verkligen vara så svårt,, eller är det rädslan för att bli nöjd som hindrar mig... Vågar jag egentligen komma dit? för vad kommer jag då söka,, och vad kommer jag då vara missnöjd med.... Det e ju alltid något.. Eller så ser man till att det blir något...
Men det kanske det är såhär det är att leva med de diagnoser man har...
Kan vara så... Men vafan,,, även om det e svårare så måste det ju gå att fixa oavsett.....
Fortsätter jag såhär... så kommer allt gå åt skogen,,, det vet jag...
Och det vill jag ju inte?!
Har ju ändå en tro,,, och ett hopp... Om att en gång kunna få det jag vill..
Och då kan folk få tro vad de vill... men då handlar det inte om pengar och sån dynga... Visst,,, det måste alla ha för att kunna leva... Men för mig har alltid TRYGGHET,,, vart det viktigaste... Utan den så går jag under... Men nu känner jag själv att jag e påväg att tappa fotfästet... Och tillbaka till min instabila sida... Så nu e det fan ett måste att vända om,, och tänka om... Yes..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar