Från en skalle till en annan

ja du Elin..nu är det lördagsmorgon och jag är lite schleeeten. Det är alltid lika spännande att prata med dig om livets alla skeden och just nu är nog både du och jag inne i någon slags övergång mellan svart och vitt. Jag kom att tänka på det där med att jag saknar dem ordentliga topparna, som man hade innan mediciner kom på talan..mediciner som stillar med också skjuter på...mediciner som håller jaget i schack och inte tillåter ens personlighet att skena väg.. Neråt vill väl ingen, men jag saknar det galna, det roliga och spontana topparna...Kanske får man offra den delen av sig själv, för att slippa trampa vatten när flygturen är över..?? Men ibland, och verkligen bara ibland...tänker jag, att det hade vart värt att trampa ett helt hav, bara för att få känna höjderna igen..kanske bara en sista gång?! Fast livet handlar ju mycket om balans, och det får man ju verkligen inte om man sätter in och ut mediciner lite på känsla..det finns flera egna erfarenheter som talar strängt emot det..puh! Så hur skall man då hitta sin "natural high" i medicineringen?? Jag tror att det är viktigt med intressen, som du sade en gång. Att hitta något man tycker om och hitta en rutin kring av göra det. Att ta ansvar för något, att folk räknar med att man skall dyka upp. Kanske en målarkurs, teaterklass eller ridlektioner. Ja, vad som helst. Det enda jag vet, är att jag ingenting vet..men man måste gå vilse för att finna nya stigar i skogen..stigar man aldrig förr sett..eller hade funnit, om man inte...just det..går vilse =) Puss och kram älskade Elin, och tack för att jag fick gästblogga <3 Michaela Förne