Börja om från början...

Känns sjukt segt att veta hur mkt det är jag måste ta tag i för att kunna börja leva ett normalt liv igen.
Hur mycket det är jag måste ställa till rätta, skulder som måste betalas, ett namn som måste tvättas rent och inte minst ett psyke som måste renast och en själ som måste bli hel.
Alla önskar nog att saker och ting var lättare.. Speciellt när man är nere på botten och ska ha styrka att ta sig upp.
Ja, det känns som ett evighetsprojekt.. Och ena dagen tänker jag att jag e ju fan så gammal så det e skit samma, sen nästa kommer jag på att vafan jag e ju bara 24 och har hela livet framför mig.. Och det e ju egentligen det som e den rätta tanken.
Skulle bara vilja fly från allt och börja om på nytt någon helt annanstans. Men ja, man får ju stå sitt kast och ta tag i skiten istället.. Och i november har jag iaf en bra grej som börjar. Och efter det e det väl bara att fortsätta kämpa och sen e det bara se vart det slutar.
Visst jag vet att detta kommer ta år att lösa, men någonstans måste man ju börja..
Och då väljer jag faktiskt att börja med den psykiska biten, för har man ett starkt psyke har man alltid en bra grund att stå på.
Det är något jag känner att jag verkligen inte har nu, så det ska bli skönt att få hjälp med det som grämer mig.
Kanske blir en spark i arslet och en skjuts i rätt riktning.
Det är iaf vad jag hoppas.. Och ja,, det blir ju vad man gör det till och i ett sånt länge som detta är det ju viktigt att ha viljan. Och den har jag verkligen nu. För jag vill en dag kunna leva ett " normalt " liv och kunna göra det jag känner för utan att känna press av skulder och annat.
Klart att det e saker man alltid kommer ha press från, men inte på samma sätt.