Varför är livet som det är..

Jag önskar att allt vore lättare,, men ändå inte.. För om ingenting känns hur hade det vart då?
Men är det bra att det gör ont, och hur ont kan det egentligen göra?

När mina tankar börjar spåra ur, så vet jag inte vad jag ska ta mig till och det e precis vad som hände mig ikväll.
Allting bara togs över... Och allt rann över..
Känslorna som inte kommer ut,, och tankarna som bara snurrar runt..

Har ett slags tomrum, som jag inte vet hur jag ska fylla upp... En känsla av obehag som bara ilar..
Men varför ska den hela tiden få förstöra... När allting är påväg uppåt så rasar det ner...
Precis som att det aldrig vill nå ända högst upp...

Har mitt armband på mig som jag aldrig mer tänker ta av mig...
Skulle kännas fel,, skulle kännas som jag svek mig själv och andra om jag gjorde det....
Ska laga mitt andra med och hålla fast vid mina vanor som jag har...