Man blev inte klokare,,,

Efter igår iaf.
Klart som fan jag är ledsen över att det är slut, och klart som fan jag saknar allt.
Men vad ska man göra när man inte kommer överens och allting bara slutar i bråk.
Jag säger inte att allt har vart dåligt, och jag säger inte att du har vart dålig.
Men när det är något som brister så måste man väl säga ifrån. Det gjorde du också.
Kanske är svårt att inse i efter hand att det inte funkade. Det är det för mig med.
Det gör ont, och det gör ont att veta att jag sårat dig.
Tacksam kommer jag vara tills jag dör, men kunde vi leva med varandra?

Och kunde vi ha gjort något för att det inte skulle slutat som det gjorde?
Jag vet inte. Men det känns som att det hade slutat här förr eller senare ändå.
Det är alltid lättare att se det som var positivt i efterhand. Men när man väl sitter där och det är massa bråk och tjafs. Och man känner att man inte duger eller räcker till då funkar det inte.
Det gör ont i hjärtat.
Och ondast gör att veta att du är ledsen, men frågan är om du är ledsen över oss eller om du är ledsen över ensamheten.


Och hur ska jag någonsin kunna förklara för dig när du inte ens vill ta in det jag säger eller lyssna?

Önskar allting vore så mkt lättare än vad det är.