läste jag en text av en vän till mig som verkligen fick mig att gråta av lycka.
Även fast man ibland tror att man är ensam, finns det faktiskt människor som verkligen bryr sig.
Blev alldeles varm i kroppen.
Att få höra att man är stark, och att människor bryr sig är det finaste jag vet.
Jag önskar jag kunde göra desamma för människor, och det ska jag göra den dagen jag har ställt mig upp igen.
Har så mycket känslor som vill komma ur,,, jag vill bara krama om er allihopa och tacka för alla som står ut med mig. Fast jag kanske inte alltid stöttar så mkt tillbaka..
Det är iaf ni som får mig att fortsätta kämpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar