De ger honom rätten att förstöra andras liv

Jag kan bara inte begripa hur det kan vara lagligt att förstöra någon annans liv, och jag menar verkligen förstöra.

Inte bara ett utan flera, så illa att det är fler som inte ens vågar säga vad som hänt utan att de skyller på sig själva. Säger helt enkelt, - jag får skylla mig själv, det var mitt eget fel.

Det gjorde jag också till en början, innan jag kom till insikt att det är fan inte jag som gjort ngt fel utan jag har blivit lurad till att göra det. Eller inte lurad utan manipulerad och helt jävla nedtryckt så jag inte ens hade en egen vilja.

Det har vart av rädsla för "något/någon" saker har blivit som det blivit.

Att sakta snärja in något i saker och ting. Så sakta att det knappt märks, och de enda som märker något är folk runt omkring med ord som då inte betyder speciellt mycket.

Men om man ändå hade haft styrkan att våga lyssna och våga tro på det som en gång sagts.

Det blir säkert bara en enda röra när jag skriver ner det, men huvudsaken är att det kommer ut och jag har skrivit det.

Att alltid bära runt på en jävla ryggsäck full med skit, det skrämmer folk. Och det skrämmer mig.

Hur ska jag någonsin kunna börja leva normalt, med allt detta i mitt bagage?

Även om jag vet att jag har folk på min sida, så känns det som man är ensam.

För jag lever verkligen bara i mitt eget huvud just nu. Tankarna tar över mitt liv.

Nu kommer jag få gå igenom rätten en gång till, och att veta att de ser mig som en stor lögnare känns inte speciellt bra.

Känns som det inte spelar så stor roll vad jag säger, för det en dom är ju redan kommen och om man ska gå efter den så känns det för jävligt.

Det enda sättet som kan få mig att hoppas, är att tänka; Jag har fått en ny chans, det är nu det gäller.

Men det är svårt att hålla hoppet uppe när inget hittills har gått i min väg utan snarare tvärt om.